Efter två veckor hemma i Sverige undrar jag vad jag egentligen gör i London? Varför lämnar jag alla mina underbara vänner därhemma för att vara så himla långt bort... Visserligen har jag vänner här också, både svenska och utländska men det är något särskilt med de man har känt en längre tid... De som har koll på ens förflutna, familj och vanor och som man sällan behöver ge några bakgrundsförklaringar till stories när man pratar med dem. Man har ett eget språk (bara babesen vet direkt när man säger Danone eller GS), man har delade minnen och man kan vara sig själv! Jag är rädd att det faktum att jag inte är där när jag behövs utan bara när jag själv väljer gör att mycket av historian går förlorad. Hur kan man ha historia när man saknar nutid?
Det har varit två grymma veckor i alla fall. Te, sovplats och shopping med Amanda, uppdateringsfika med Emilie, tjej plus Ulf helg med Amanda, Victoria och Dana i Stockholm, fika med Krickan, Nina, Emma och Sussie, lunch med Emma och Helen plus bebisar i magen, sovplats och Irlandsbilder hos Angelica och sist men inte minst, grekiskt och vin hos Frida med Emma och Lina! Jag är otroligt lyckligt lottad som hann med så många. Missade egentligen bara Karin och tjejerna så det måste jag ta igen i jul när jag förhoppningsvis kommer hem igen. Kram på er allihop, ni är bara bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar